Ursh vad jag är dålig mamma nu.
Jag säger alla saker till mina barn som man inte ska, jag skriker, smäller i dörrar osv.
Jag har helt enkelt fått nog.
Petter var ju i Kina nyss o nu jobbar han så vi ser honom inte alls. Jag pallar inte med att vara ensam hela tiden, fattar inte hur ensamstående klarar det.
Nyss lämnade jag barnen på dagis efter en morgon med bråk, gnäll och grin. När en annan mamma fick bli arga mamman på stina o hennes kompis så sa jag att jag är BARA arga mamman nu för tiden och sen var jag nära på att bryta ihop. Förökte titta bort, som tur var kom en annan mamma som började prata med den andra mamman så jag kunde smita iväg och göra allt jag kunde för att inte tårarna skulle forsa ner.
Påvägen hem i bilen brast det. Jag är helt enkelt för slut för att vara någon bra mamma. Vi har inte nå roligt tillsammans nu och i all den här jävla skiten så måste jag tvätta, packa och leta saker för att vi ska åka bort. Visst det ska bli kul när vi äntligen kommer iväg men dagarna fram tills dess ser jag inte framemot.
För att göra det ännu svårare så bantar jag ju nu, så jag har ingen energi pga det heller, men jag måste ner mina kilon för annars mår jag inte bra med mig heller.
Ett jobbigt ekorrhjul.