beslutsångest

Tack alla att ni bryr er!
Jag uppskattar era kramar.
Men som sagt, just nu har jag ingen ork att prata om hur jag mår. Jag pratade en hel del i helgen och nu måste det få vila. Men ni behöver inte vara rädda för att ringa! Jag vill jätte gärna höra hur ni mår!

En hel del saker har klarnat för mig i och med detta.
Jag fick nästan panik när en vän ville att jag skulle upp o dansa på hennes bröllop. Men jag kunde inte, jag har så mycket hämningar att jag inte ens kan gå upp på dansgolvet och gunga lite till musiken. Lite extra press blir det ju på bröllop eftersom det ofta står i presentationen att jag dansat, då tror jag att alla kommer titta och förvänta sig att jag gör värsta uppvisningen på dansgolvet. Jag vet att jag själv är min störta kritiker.

Det förklarar även att jag mådde jätte dåligt när vi skulle köpa ny bil. Jag ville verkligen ha en ny bil men jag kkunde inte ta något beslut om vilken bil vi skulle ha, jag mådde dåligt av det! Så det blev ingen ny bil.

Att bestämma mat varje dag är totalt hopplöst. Vilket man lätt kan lösa med en matsedel, jag vet.

Igår skulle vi köpa nya skor till barnen. vi var och mätte fötterna med jag kunde inte ta något beslut på vilka skor vi skulle köpa. MEN HUR SVÅRT SKA DET VA?! Jag skyllde på barnen att dom inte gillade den färgen, att skon inte var tillräkligt stabil, den var för dyr, men i själva verket var det min egen beslutsångest, mitt illamående över att behöva ta ett beslut som gjorde att mina barn får gå runt i för små skor ett tag till.

Så är det någon som vill följa med mig och hjälpa mig välja skor till barnen skulle jag uppskatta det!

Ett stort tungt beslut som gjorde det lite lättare

Jag skriver här mest bara för att slippa få massa frågor.
Just nu hatar jag frågor, jag vill inte behöva svara på hur jag mår,
jag vill inte behöva svara på hur det går med företaget
jag vill inte höra frågan hur det går med hunden
Men ni får gärna fråga om mina barn!

Jag har fått diagnosen att jag är deprimerad. Jag har börjat äta medicin och väntar
på att bli kontaktad av en kurator för att få prata med någon.

Egentligen vet jag inte riktigt när jag började känna mig orkeslös, omotiverad, nollställd osv,
men jag vet att när jag skaffade en underbart söt liten valp så trodde jag att livet skulle
bli mycket roligare! Jag skulle få komma utomhus och röra på mig, men istället önskade jag bara
att hon skulle sova. Den där glädjen som jag förväntat mig av mig själv fanns inte alls där.
Istället fanns oron över allt jag kunde göra fel. Det enda ordet jag tycker att jag sa var nej
och jag fick verkligen anstränga mig utåt att verkar glad.

Det hela vände mig upp och ner och påminde mig om när jag hade förlossningsdepression.

Hela påskhelgen har jag gått och väntat på att få ringa vårdcentralen för att kunna söka hjälp.
Jag kan inte lösa det här själv, då hade jag gjort det för längesen.
Men det första steget var att lämna tillbaka Tessi till sin uppfödare. Där har hon det mycket bättre.

Att bara få komma till doktorn på vårdcentralen och inte bli utskrattad och bortvifftad var
ett positivt steg. (psykologen som pratade med mig under förlossningsdepressionen kom på ett
möte och ringde aldrig tillbaka, så min tillit är ju inte så stor)

Nu önskar jag bara jag får hjälp att bli bra så jag orkar leka med mina barn!
så jag orkar sköta mitt jobb!
Så jag orkar ta hand om hemmet o tvätten!
Så jag hittar smaklökarna igen
Så jag hittar glädjen igen
jag är less på att låtsas

Hund

Urhs o fy på mig vad jag har varit dålig på att skriva!
Men jag har haft gott sällskap och långa te pratstunder så jag har inte behövt skriva av mig :-)

Det största som mina tankar kretsar runt nu är HUND.
Sen våran Brazze dog när jag var ca 10 år så har hund stått högst upp på min önskelista i många år.
Men nu är barnen stora och jag vill inte ha fler barn, så då är hund tillbaka högst upp på listan.
Petter har varit emot att skaffa hund, men nu tror jag han har förstått varför jag vill skaffa en.
Jag vill ha sällskapet på dagarna (nu har jag ju Ingrid men hon får snart jobb så då är jag ensam igen :-) jag vill ha någon som drar med mig ut och familjen ut!

Jag älskar att ha något att planera inför, söka information, fråga och fråga tills jag får ihop tillräkligt med info för att kunna fatta ett beslut, men i det här fallet så gör det allt ännu svårare.
Jag trodde att jag kommit fram till vilken ras jag vill ha, men så började jag fundera mer och kom tillbaka till början.

Man påverkas ju av vänners hundar! Tittar på deras egenskaper och funderar vad man själv vill ha. Kiva - en underbar bearded collie har gjort stort intryck på mig. Hon är så mjuk! Visst var hon lite hoppig och busig som valp, men nu är väntar hon på ett godkännande att få komma fram och hälsa, hoppar hon upp mot en så nuddar hon en väldigt väldigt lätt och sen är hon bara glad! När jag och mina barn tog hand om Kiva för en dag o gick ut på promenad så kom hon tom när barnen ropade på henne! hon sprang runt oss och hon kändes trygg. Sånna egenskaper vill jag ha av en hund.

Det enda MEN är att det känns lite som om man härmas om man köper en likadan hund som ens kompis. som om man tar den lätta vägen och tror att bara för att hennes hund blivit fin så blir min oxå det.
Därför letar jag vidare.... det är riktigt läskigt att ta det där beslutet och ringa samtalet och säga Jag skulle vilja köpa en valp av er!

Vi kunde inte ens besluta oss för vilken bil vi skulle köpa, därför blev det ingen hahah men vi har ju redan 2 som funkar så vi MÅSTE inte ha en ny. Men vi har ingen hund därför hoppas jag verkligen att vi kan komma fram till ett beslut snart.

Våran, nej, MIN topplista
Bearded collie

Cocker spaniel

Berner Sennen

Shetland sheepdog

Schapendoes

Med det här blogginlägget vill jag inte ha massa kommentarer om att VI INTE SKA SKAFFA HUND för dom är så jobbiga. Jag vill inte ha några sånna påhopp. Jag vet att man bli bunden av en hund, men jag är redan bunden till mina barn! Jag vet att en hund kräver tid, jag har tid. Jag vet att den kräver motion, det behöver jag med! Man måste gå ut fast det är dåligt väder - det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder?! En hund hårar och skitar ner - jag måste städa oftare av många anledningar!
Jag vill ha hund, och även om Petter inte skulle skaffa en hund om det inte vore för mig så tror jag att han kommer älska den iallafall!