kvick i munnen men go i hjärtat

En nära vän till familjen (mamma o pappas granne) har gått bort i helgen.
Allt känns så konstigt. Jag tyckte mycket om vår tjocka granne som var kvick i munnen men alltid go i hjärtat.

Allt började med att han blev tillsagd av läkare att gå ner i vikt, vilket han kämpade bra med och det gav resultat fort, sen rasade han i vikt, hade ingen ork och såg grå ut. Sen fick han reda på att det var en tumör i bukspotskörteln. Han åkte in på massa prover men inget gjordes, sen åkte han in och dom sa att cancern hade spridits och han blev inlagd för att aldrig komma hem någe mer.

Det känns som om han inte hade börjat banta hade det aldrig hänt!

Nu är han iallafall i himlen och mamma och pappa får göra sitt bästa för att finnas där för hans fru.

När jag berättade för Stina sa hon "Vad tråkigt. Är hans fru också död?" Nej, sa jag. "Vad bra, för jag vill fortfarande kunna hälsa på dom"

Förutom det tråkiga med det nu i helgen så har jag kommit på vart felet i ryggen är! Det är i nacken! när jag jobbar hänger jag kameran runt nacken och när jag ex fixar med blixtarna eller pratar med kunderna. Det drar ner nacken och skapar problem i hela ryggen! I helgen när jag fotat hela lördagen hade jag inte ont för jag la i från mig kameran så fort jag inte använde den!